3 snabba frågor till Evelina Ytterbom som är ambassadör för Friåkare – på riktigt! Det är ett initiativ inifrån skotersporten för att skapa en positiv kulturell förändring. Evelina har kört skoter hela livet och började med friåkning 2015. Hon är även professionell fotograf och skoter är ett av de motiv som hon fotograferar.
Hur gick det till när du började med friåkning?
Jag hade kompisar som körde och ville börja själv men jag insåg att jag inte hade tillräcklig kunskap. Min inkörsport blev ett renodlat friåkningscamp för tjejer 2015. Där lärde jag mig att hantera skotern med teknik i stället för med råstyrka och jag lärde mig knep för att ta mig loss själv när jag kört fast. Sedan dess har jag varit med på olika sorters camps under åren och har också skaffat mig mer kunskap om laviner genom lavinutbildningen SVELAV Friåkning 1.
Du är ambassadör för ”Friåkare – på riktigt!”, varför?
Det handlar om att förändra attityder och att visa att med mer kunskap så hittar man också roligare körning. Kunskap är ingen börda. Sportens överlevnad vilar dessvärre på en tunn tråd. Mycket beror på dåliga attityder hos vissa grupperingar förare som helt enkelt medvetet skadar naturen, kör på förbudsområden eller stör på andra sätt för att de inte har kunskap om hur man hittar rolig körning utan att förstöra för sporten.
Många gånger överskattar vi också vår körförmåga. Vi blir ständigt påverkade av sociala medier och ibland tar man dessvärre dåliga beslut bara för att man blivit inspirerad av någon av de stora åkarna. Det är en extremsport vi håller på med och risktagande är en del, men det är skillnad på att ta omedvetna och medvetna risker. Är vi medvetna om eventuella konsekvenser så kan vi också lägga upp en plan för hur vi ska göra om det skulle gå fel och på så sätt ändå köra på ett relativt säkert sätt där vi inte utsätter oss själva eller andra för överraskande faror. Jag kan ibland välja bort linjer för att de innehåller onödiga terrängfällor och i stället hitta andra linjer som är lika roliga men utan förödande konsekvenser ifall något skulle gå fel. Jag kör också exempelvis alltid med lavinutrustning när jag friåker, inte bara för min skull men för andras. För även om man själv inte tycker man kör i lavinterräng så kan man stöta på andra som gör det och då vill i alla fall jag kunna göra det jag kan för att hjälpa.
Vad innebär hållbar snöskoterkörning för dig?
Kärnan är att följa lagar och regler. Det kan vi inte komma ifrån. Vi behöver förstå och respektera den natur där vi kör för att undvika skador liksom ha respekt för djurliv, skogsplanteringar och åkermark. Tillsammans kan vi skapa ett positivt grupptryck om var och en vågar ta ställning och säga ifrån när vi tycker att någon kör på ett oförståndigt sätt. Annars kommer skoterkörningen inte finnas kvar såsom vi känner den idag.