– Egentligen finns det inga tekniska hinder för alkolås på skotrar i en nära framtid, men tillverkarna måste titta över sina lösningar. Statliga skotrar borde vara de första som man applicerar alkolåsen på, dessutom bör uthyrare vara föregångare på området. Sedan kan man kanske via försäkringspremierna försöka få så många som möjligt med på tåget.
Den som konstaterar detta är Kurt Hulkoff, på företaget Onice AB, som under de två senaste åren varit ansvarig för ett projekt där man testat alkolås på snöskotrar i yrkesmässig daglig körning.
Vid Snöskoterforum i Luleå visade han hur projektet genomförts och resultaten av projektet.
Testgruppen har bestått av skotrar från Kustbevakningen, Rosviks Skoterklubb, Nordkalotten Hotell & Konferens, Jokkmokks kommun, Jokkmokks Skoterförening samt Ebbenjarka turism (endast säsongen 2007/08). Användarna kommer med andra ord från varierande verksamheter, vilket är ett medvetet val för att ge bredd åt testet.
De testade alkolåsen är Dräger Interlock XT, LifeSafer FC 100C, Alkolås Skandinavien Alcolock i5 och VS, samt Foxguard Alkolås A2.
– Sammantaget kan man konstatera att vissa lås klarat testerna ganska bra, medan ett par lås kräver betydande utvecklingsarbete för att kunna fungera tillfredsställande på en skoter i vinterklimat, förklarar Kurt.
Flera testanvändare har faktiskt påtalat att strömförbrukningen är alltför hög vid låga temperaturer, vilket ställt till med strömförsörjningsproblem för skotern.
– Men det kan i vissa fall lika gärna bero på att skotern inte klarar extrautrustning. Så om alkolåsen ska bli intressant för den stora mängden skoteranvändare måste det nog till en dialog med både tillverkare av alkolås och skotrar. På skotersidan handlar det nog om att dra fram bättre kablage och förse skotrarna med bättre batterier.
En dialog mellan tillverkarna av skotrar och alkolås bör komma tillstånd, när det gäller en bra lösning till förvärmning av handenheten och hur man enkelt eftermonterar den på befintliga skotrar. Alkolåsen bör även designas för användande i krävande vintermiljö.
En av de som deltagit under hela testperioden är Lars Näsman vid Kustbevakningen.
– Inom Kustbevakningen var vi ganska skeptiska till testet till en början. Bland annat var blåsningen svår från början, men när vi lärt oss rätt teknik gick det genast lättare. Vi har haft alkolås från Dräger monterade på Lynx-skotrar. Handenheterna har alltid varit kvar i maskinen och trots detta har de snabbt blivit varma och fungerat bra i ur och skur, regn och snö, och kyla ner till -20 grader.
Strömtillförseln blev tillfälligt sämre vilket blev ett problem, men enligt Lars handlade det inte om låsproblem utan om ett skoterproblem. Kustbevakningen har ju även radio och GPS kopplade till skotern, vilka också tar ström. Som yrkesman betonar han att det är en bra idé att välja strömsnåla GPS-modeller om man vill ha dem med på skoterturen.
Lars berättade även om Kustbevakningens arbete och att man under fjolåret genomfört 200 utandningsprov och att tre personer blev rapporterade för onykterhet.
– Tre av tvåhundra kan låta lite, men det är inte acceptabelt. Det är tre för många, avslutade Lars Näsman.
Frågan är hur går man vidare?
– För att få fler att använda alkolås och på sikt få det som en naturlig del i snöskoteråkandet kan ett första steg vara att myndigheter och kommuner inför det så sina arbetsskotrar. För att få alla andra att montera in alkolås kan kanske försäkringsbolagen införa lägre försäkringspremier på de skotrar som är försedda med alkolås, menar Kurt Hulkoff.
Priset är ju inte helt oväsentligt i sammanhanget och en ökad efterfrågan av alkolås ökar säkert intresset för produktutveckling hos tillverkarna. Blir låsen mer användarvänliga ökar säkert efterfrågan och även prisbilden på ett positivt sätt i framtiden.
Efter Kurts och Lars presentation följde en ganska lång diskussion, som kan sammanfattas så här:
• Alkohol är inblandad i 2/3 av dödsolyckorna med skoter. De flesta av dem sker på kvällar under helger. Medelvärdet på alkoholkoncentrationen i blodet är 1,7 promille. Det innebär att det är personer som är vana att dricka mycket alkohol som drabbas. Därmed kan man säga att det är ett samhällsproblem, men det går inte att blunda för att det också är ett skoterproblem eftersom andelen olyckor som är alkoholrelaterade är betydligt högre för skoter än för andra fordon.
• En fråga som kom är om man verkligen kommer åt rätt personer om man monterar alkolås på skotrar som används yrkesmässigt och på hyr- och safariskotrar. Ett svar på den frågan är att de kategorierna inte syns i statistiken hittills, men att risken finns att det kan hända även där.
• Erfarenheter från ett skotersafariföretag i Sälen som har testat alkolås på sina skotrar i ett annat projekt, visar att de har stoppat ett antal personer med för mycket alkohol i blodet.
• Alkolås är bara en av flera åtgärder som finns för att komma åt problemet. Andra frågor som rådet arbetar med är utbildning/information och tillsyn/övervakning. I ett försök hos skoteruthyrare i Jämtland testas under säsongen att låta de som ska hyra skoter blåsa i ett alkotestinstrument inne på uthyrningen innan de åker iväg med skotern.
• Alkohol och trafik är en känslig fråga. Samma argument som förs fram nu fanns tidigare när man började använda alkolås i tjänstebilar, taxi, skolskjuts, åkerier m m, men där har man sett den stora nyttan med alkolåsen och nu är det en självklarhet i flera sammanhang.
• Att installera alkolås i förebyggande syfte enligt projektets förslag på skotrar som används yrkesmässigt i t ex statlig verksamhet och på hyr- och safariskotrar är en form av kvalitetssäkring av verksamheten. Det vore bra om staten och turismföretag går före och visar vägen.
Slutrapport_alkolas_10