Tomas Berntsson från ToBe Technology och Björn Friström, chefredaktör tidningen Snowrider, pratade under Snöskoterforumet kring säkerhet och skoteråkande, utifrån de yngre skoteråkarnas perspektiv.
Tomas började med att kommentera de åsikter och den statistik som Per-Olov Wikberg tidigare visat under första dagen på årets Snöskoterforum.
– Okej, säkerhetstänkandet har vi kanske inte riktigt fullt ut, men vi kör definitivt med hjälm, ryggskydd och benskydd. Det finns faktiskt ibland mina skoterkompisar en ganska stark coolhetskultur att klä sig med detta.
Han trodde också att det kommer att bli ännu vanligare med säkerhetstänkandet, eftersom allt fler skotertidningar testar olika typer av utrustningar. Skotermedia har definitivt en viktig roll, och även om det tar tid att påverka så blir det allt intressantare med tänka på säkerheten.
– Men jag skulle nog vilja påstå att det är inte bland oss yngre friåkare problemet finns, de äldre är betydligt sämre på att till exempel använda hjälm. Fjällsäkerhet och lavinsäkerhet borde vara ett givet inslag som en praktisk del i förarbevisutbildningen.
För att nå ut och kommunicera med yngre skoterförare måste man engagera sig på andra sätt än bara via tidningar och ändra arbetssätt, ansåg Tomas.
– Ni ”äldre” i skoter-Sverige måste bygga förtroende och välja lite andra kanaler för att nå ut med budskapen. Det är ju bara att titta här idag och ställa sig frågan: Varför är inte de yngre här? Jo, de tror inte att de kan förändra, därför kommer de inte hit.
Tomas nyckelord för förändring är acceptans. Vi måste acceptera varandra och varandras intressen och inse att intressena är ganska olika.
– Vi måste helt enkelt bygga förtroende för varandra och inte uppvigla olika kategorier mot varandra, som det stundtals görs. Antalet medlemmar i skoterorganisationerna kommer definitivt inte att öka om vi fortsätter med detta.
Att förbjuda saker hjälper inte heller, ansåg Tomas. Högkamsmattor är ett exempel på sådant som han tycker att man lägger alltför mycket energi på att diskutera. Däremot kan man mycket väl diskutera ljudföroreningar. Där kan man titta över hur vi ska ha det i framtiden och där ser han att trenden med trimljuddämpare till exempel håller på att dö ut.
– Sedan måste vi göra det enklare att förstå varför man får åka på vissa ställen men ej på andra. Och när populära områden blir hårt ansträngda kan man kanske fördela ut fler tillåtna områden i stället för att stänga ner områdena.
Tomas vill också slå ett slag för allas lika rätt i fjällvärlden, att acceptera allas rätt att vara där. Skoteråkning är också en naturupplevelse, likaväl som turåkning på skidor.
– Kontentan av det jag vill säga kan sammanfattas i följande: Jobba för en hållbar skoterturism, ökad flexibilitet och lyssna på varandra.
Björn Friström, chefredaktör tidningen Snowrider, var näste man som gav sin syn på hur man ska kommunicera på ett framgångsrikt sätt.
– Många hyr skoter första gången man provar på skoteråkande. Och då lämnar man också hjärnan hemma och inga regler verkar gälla längre. Många av dem kör fulla, kör på vägar och kör sönder plantor. Så fort någon kört full skrivs det i pressen. Fyllekörningen är ett stort problem för oss entusiaster, vi får fan för detta. Hur kommer vi till rätta med att det alltid skrivs negativt om snöskoterkörning i pressen?
– Någon gång borde nyhetstidningarna syssla med grävande journalistik om hur mycket pengar skoteråkningen innebär. Hur mycket omsätter skoterturism, hur många lever på detta? Helt enkelt visa den positiva sidan. Men det säljer ju förstås inga lösnummer…
Björn avsåg att fylleristerna är en förlorad grupp. Bland de yngre är det mycket bättre, det är definitivt inte ”inne” och okej att köra när man druckit.
– När man hör att snittet på de omkomna är 47 år och att de har 1,7 promille i blodet, tror jag aldrig att det kommer att komma åt dem. De kör bil ibland, skoter ibland, men ofta handlar det om samma personer. De använder skotern för att transportera sig i närområdet, de är inga egentliga skoteråkare.
Tidningen Snowrider, som Björn företräder, tänker till hösten ta ett nytt grepp och skriva om något man aldrig hittills ventilerat, nämligen säkerhet och hållbarhet.
– Vi tänker starta en avdelning i tidningen med namnet Vett och etikett. Vi ska ägna 4-6 sidor i varje nummer i höst åt detta och vill ha hjälp med underlag och idéer om intressanta frågor. Sedan kommer vi även att samla artiklarna och göra en broschyr om detta. Vi tänker även förklara för folk varför det exempelvis finns förbudsområden och vad det innebär om man kör där.
Säkerhetsaspekterna kommer även att diskuteras i tidningen. Upplägget ska vara lättsamt och definitivt inte ”pekpinnigt”.
Björn ställde även frågan om zonindelning i nya områden som nu är reglerade kan vara ett sätt minska irritationerna mellan olika kategorier som befinner sig i fjällen? Skulle man lösa problemen om man får ner ljudnivåerna? Han tyckte att trimljuddämpare definitivt ska bort, eftersom de är olagliga. Dessutom ansåg han att hyrskotrar kanske inte ska vara värstingskotrar, för förarna är ofta oerfarna.
– Slutligen tycker jag det är bra att fjällvärlden har olika profil. Så måste det få vara, men vi måste visa mer respekt för varandra, helt klart. Men det måste finnas plats för olika intressen.
Att skoteråkandet upprör känslorna kan man definitivt konstatera. Forumets moderator, Staffan Ling, sammanfattade den efterföljande livliga diskussionen med att det från början av diskussionen var mil mellan uppfattningarna, men att det efter en stunds argumenterande handlade om kilometer. Det visar klart och tydligt att man måste acceptera att åkande bedrivs på olika sätt och att man måste acceptera att alla inte har samma uppfattning i denna fråga.
– Mer flexibilitet och mer information är viktigt i framtiden, konstaterade och sammanfattade Staffan Ling.