Vilhelminamodellen

vilhelminamodellenSyftet med den så kallade Vilhelminamodellen är att samordna och säkerställa funktionen av skoterledsystemet inom kommunen och att arbeta med skotertrafiken som helhet.

Elisabeth Jonsson är verksam inom Vilhelminabygdens skoterorganisation (VBS) berättade att arbetet med Vilhelminamodellen startade under 90-talet med byggnation av skoterleder med hjälp av föreningar, bybor och via AMS. Totalt satsades cirka 1, 3 miljoner i projekten via bygdeavgiftsmedel. Man inventerade, kartlade och strukturerade för ett enhetligt och funktionellt ledsystem. Man bildade VBS och jobbade vidare med försäkrings- och avtalsfrågor.

Under 2000-talet har man bl a jobbat med nya leder i anslutning till statens ledsystem i fjällen.

-Markägarna, dvs alla privata och statliga ägare samt skogsbolagen bildar grundstommen i ledsystemet. Med dessa markägare har vi skrivit ett nyttjanderättsavtal. Fördelarna med detta är att det skyddar markägarna från skadeståndsansvar, och minskar risken för skador och störningar. Det gör också att skoteråkandet på lederna blir avgiftsfritt, vilket gör att vi kanaliserar åkandet till lederna. På lång sikt garanterar detta även ett hållbart ledsystem.

Medlemmarna i VBS, som är 28 skoter- och byaföreningar, har skötselansvaret för lederna. Genom avtal har de det operativa ansvaret för bl a utmärkning, ismarkering, grundtrampning, renhållning och städning. Säkerhetsfrågorna är mycket viktiga och har därför satts i främsta rummet. Däremot ingår inte preparering i ansvaret.

-När det gäller finansieringen av VBS verksamhet handlar ju mycket om ideellt arbete och medlemmarnas egna aktiviteter, som exempelvis fisketävlingar. Vi säljer även ledbevis och skoterledskartor och får en del sponsorpengar från företag. Slutligen får vi ett kommunalt administrationsbidrag och skötselbidrag. Men trots detta har vi svårt att kunna finansiera vårt arbete med lederna. Vi skulle ju önska att det fanns ett nationellt intresse i detta och att man från kunde hitta en del nationell finansiering för de insatser vi trots allt gör. Men varifrån kan denna nationella stöttning komma i framtiden?